finally home.

...Efter ett fem-timmars pass. Trodde att det inte skulle vara så farligt, men det kändes fan som ett ordinarie pass. Men som tur var så kom Macke, Putte och Dennis och höll mig sällskap i nån timma. Kul kul! Det tackar vi för. Så att nu framöver så blir det väl bara att ta det lugnt, kanske lägga sig ner och se en film, sova, och invänta morgondagens pass.

Har, förövrigt, nå' jävulskt ont i ryggen efter att ha sovit helt skevt igår natt. Måste lära mig att inte sova på ett ihop knövlat täcke... Inte "fyra av fem toasters" kan jag då lova.

Well well. I'm calling it.

"Ride the big one!"